Året och livet som gått

2016…Första halvåret var mer än intensivt. Jag fortsatte min instruktörsutbildning till Allmänlydnadsinstruktör och de flesta helgerna gick åt till det. Samtidigt hade jag en del kurser, föreläsningar och öppna träningar som var utvecklande för mig som instruktör men min egen hundträning blev lite lidande. Nu var Sasha och jag i i lydnadsklass 3 och målet att få ett 1:a pris var något som kändes realistiskt men svårt. Några tävlingar gav 2:a pris men allt som oftast var det något som störde ut oss och marginalerna hade vi inte med oss. Det som i efterhand gläder mig är att vi alltid fick fina kommentarer från publik eller domare. Vilken glädje Sasha utstrålar i allt hon gör! Ibland fort och fel men alltid med svansen som en propeller och vingar på tassarna.

I mars åkt jag och Kashi till Strängnäs internationella utställning, bara hon och jag. Det resulterade i att hon fick Excellent med CK blev BIR Veteran och 3:a bästa tik.12974427_1124966340881094_8838076974002457835_n

 

I april växte en ny tumör på Kashi och det blev operation igen. Pga det så blev det inga fler utställningar under våren.

Berry fick visa framfötterna och blev Bästa hane och BIM på Ölo’s inoff. utställning. Vi försökte oss på ett par rallylydnadstävlingar under året men det är lite för mycket troll i hans huvud för att vi ska få till vårt sista godkända resultat i fortsättningsklass. Han fick i alla fall ”äntra scenen” på Södertälje Stadsbibliotek när vi förelästa och visade upp NoseWork. Mina mål har varierat från månad till månad och ett tag hade jag förhoppningar om att kunna starta i den nya Startklassen. Men förutom hans troll som har spökat så har även ett knä gjort det. För mig är det så svårt att vara MÅL-lös och det brottas jag med just nu.13217611_1148710065173388_4062640460750101955_o

Sommaren var riktigt härlig och vi åkte till Ångermanland och Jämtland några dagar och bodde på några fina vandrarhem. Därefter var det Boxer SM och hotellvistelse i Borås för både Kashi och Sasha. På fredagen var det spöregn när vi skulle tävla lydnad och Sasha satte sig upp på platsliggningen. Ungefär i den stilen fortsatte det så förra årets upplevelse med pallplats och bronsmedalj uteblev. Eller egentligen blev vi 3:a i klassen men med ett 0:pris så fick vi inte kliva fram. På söndagen var det utställningsdags och Kashi fick även gå med i en känslosam veteranparad. Vi ska vara lyckliga som får gå och ära våra vackra grånosar. Kashi gick två boxerspecialer det här året och sist ut var i augusti på ÖLO’s utställning i Södertälje där hon fick ett Excellent med fin kritik.14124387_1222827627761631_7024108347012996931_o

Sasha och jag kämpade på i lydnadsklass 3 och trots några pallplatser så uteblev 1:a prisen. En tävling tog vi med oss husse på och gjorde en hotellnatt i Västerås. Hotellnatt blev det även för Sasha och mig när vi för andra gången åkte till Kenth och Niina Svartberg på lydnadskurs. Fin feedback från några av Sveriges bästa hundtränare och förare värmer och ger kraft att fortsätta tro på oss.14224942_1228712817173112_2464462807354284087_n

I september blev Kashi plötsligt dålig och vinglig samt visade en del smärtsymtom. Efter ett första veterinärbesök påbörjades smärtlindring och förmodade orsaker var artros och något problem med ryggen. Väldigt snabbt blev hon dock sämre och fick under sitt sista dygn återkommande krampanfall. När jag åkte in med henne till veterinären för att få hjälp kunde jag ändå inte tro att det var vår sista dag tillsammans. Kashi som varit otaliga gånger hos veterinären och fått sprutor och tagit prover och alltid gjort det med viftande svans var nu så stressad och smärtpåverkad. Vi tog alla prover som gick och ultraljud och röntgen men inget kunde påvisa någon orsak till kramperna. Det troligaste var att hennes tumörer hade spridit sig till hjärnan. Även fast hennes sista dygn var otroligt jobbigt så är jag ändå glad att hon verkligen LEVDE till hennes sista andetag.14448885_1252464061464654_1001483894640152557_n

14484914_1253806424663751_4009045977843794334_nI november blossade även Sashas tumörer upp på nytt och en operation av 8 knölar gjorde att hon såg ut som ett lapptäcke när hon kom hem. Vi har varit förskonade från nya tumörer på Sasha men med tanke på allt som varit under hösten så blossade även min oro upp på nytt. Nu måste jag bara bestämma hur vi går vidare för att OM och NÄR inte ska påverka vår tillvaro.  Mitt största mål för 2017 är därför att min hundar ska fortsätta LEVA med propellersvansar och vingar på tassarna oavsett vad deras matte nu tar sig för!

hopp

 

Annonser