Bruksläger med Berry

fot24 dagars bruksläger med Södertälje brukshundklubb är nu till ända. Intensivt, lärorikt, roligt och varmt kan sammanfatta dagarna som bestod av ett spårpass och två lydnadspass per dag.

Vår grupp bestod av ekipage med valp till elitekipage och allt däremellan (där vi var ett av dem ”däremellan”). Vår instruktör Maria Rydkvist (som tränar mycket med Maria Brandel) la mycket fokus på att vi ska hitta bra belöningar så att hundarna börjar be oss om att få jobba i stället för tvärtom. Hon tyckte att Berry hade häftiga och snabba rörelser men att jag måste tänka på att inte bli för forcerad och jobba för att han ska hålla fokus på mig. Det vi måste jobba med är att han gärna vill äga sina belöningar själv vilket gör att det lite svårt att belöna med kastade leksaker (eller apportera över huvudtaget) då han gärna tar sin sak och springer som bara en boxerkille kan 😉 Med lina på och att jag ska ha två likadana leksaker så ska vi nog på bukt på det också.

Övningar vi tränade på under de fyra dagarna var lite fritt följ, där han har bra position och bra vänstersvängar men högersvängar hade jag visst glömt att träna på. Vi tränade lite apportering, där fart och gripande finns men inget överlämnade så det hänger ju ihop med hans vilja att äga. Så detta ska vi träna separat med andra föremål än apportbock. Runda en stol tyckte han var roligt och det är en övning som jag tror jag komma ha nytta med i tex apporteringen då han är i en uppgift som leder tillbaka till mig.

Inkallningen är supersnabb men då hinner han inte med ingångarna (vilka annars är jättebra). Bra ingångar visade han förövrigt i början på budföringsträningen.
Krypet.. alltså han ser inte bara ut som bredkäftad groda där fram utan han har världens roligaste grodlår som har gjort att jag varit lite orolig för hur detta moment ska arta sig. Men han visade på att det finns embryon (grodyngel) till rätt teknik så vi får tro på att han ska kunna lära sig detta med.

Spåret då. Min första lärdom är att jag har noll koll på hur långt ett spår är. Jag trodde att jag hade gått längre spår med Berry (typ 500 meter) men när jag skulle lägga ett liknande spår första dagen så blev det max 200 meter. Nåja, han spårade, markerade en pinne genom att stanna upp och markerade sina två leksaker. MEN det bästa av allt var att han klev över älgskallar och diverse benrester som låg i princip mitt i spåret. Nosade kort på dem och spårade vidare.

De övriga spåren var det andra som la och generellt så blev han lite slarvigare och yvigare. I första spåret på dag två låg på i linan som en tok, missade två apporter pga att han tex gick på fel sida om en träd (alltså slarvade och tog enklaste vägen). Han blev också mycket trött, både av värmen men också för att han låg på så i spåret.

Spårdag 3 la vi istället två korta spår med två leksaker i. Syftet var att få upp motivation, ägna mycket tid åt lek med leksakerna i spåret och inte låta han bli så trött i spåret. Just under en sådan lek vid första apporten på sista spåret för dagen så kastade jag iväg hans fårskinnsleksak för att han skulle få busa lite ordentligt. Plötsligt rycker han till och börjar gnugga huvudet på marken och då upptäcker vi att marken är full av jordgetingar! Vi springer bort en bit men bestämmer oss för att via en omväg ändå försöka leta oss tillbaka till spåret för att han ska få ett bra avslut. Efter lite letande tog han spåret igen och hittade sin älskade gröna pipboll. Ett litet rött märke i örat men ingen större svullnad blev resultat av det spåräventyret.

Sista dagen så gjorde vi samma sak. Två kortare spår med två apporter (skinnleksaken som nummer 1 och gröna pipbollen som nummer två). De gånger han tappat spåret tex i en vinkel visade han på ett mönster att han ser ut att spåra en bit trots att han tappat. Därför la vi också in en återgång för att jag skulle lära mig hantera hans tapp i spåren. Spårläggaren går alltså rakt fram i spåret, stannar och går tillbaka några meter och vinklar sedan. När Berry sedan spårar till tappet (som är utmärkt) ska jag uppmärksamma på att han tappar, stanna och backa så att han kommer tillbaka till rätt spår och går vidare. Berry visar väldigt tydligt när han tappar genom att stanna och lyfta huvudet och titta på mig, däremot så går han gärna några meter för långt innan han visar mig. Vid apport nummer ett hittar han sin skinnleksak och börjar leka men återigen kastar han sig iväg med ett ryck och verkar rädd. Nu var det MYROR i ludden! Stackars lilla Berry hade det inte lätt i skogen med alla farliga djur just när han skulle ha som roligast. Han klarade dock den prövningen också och hittade sin garanterat myr- och getingfria gummiboll i slutet.

 

Annonser