Mattes riktiga vakthund!

Nu har jag inte skrivit på länge och hinner inte skriva någon rapport just nu men jag är bara tvungen att berätta något som överraskade mig i går kväll! Jag kom hem sent och smög in lite tystare än vanligt. Normalt sett så möts jag av en överlycklig ostkrok. Igår smög jag mig som sagt in och möttes inte av Kashi i dörren. Jag hann klä av mig jackan innan jag såg henne stå ca 10 meter bort i huset, avvaktande men viftande på svansen. Jag valde att stå kvar för att se vad hon gjorde, efter en liten stund började jag gå sakta, lite smygande mot henne och svansviftandet slutade. Helt plötsligt börjar hon skälla och gör utfall mot mig! En meter i från mig upptäcker hon att det är jag och förvandlas från monsterhund till mattes lilla ostkrok som inte vet hur hon ska visa vilken snäll och fin vovve hon egentligen är!…..bör erkänna att jag hann bli lite skraj när hon kom rusande i mot mig och så här i efterhand rätt nöjd över att hon inte backar för ”skummisar” 🙂

Det säger ju också mycket om vilken stor betydelsen vårt kroppsspråks har!