KM avklarat

Matte om träning:
Jag är relativt nöjd med resultatet trots att vi inte blev godkända, nu var tävlingen iof inofficiell så det hade inte spelat någon roll, förutom för självförtroendet då. Det som händer när vi tar ett steg in på plan är något av en repris av de tidigare tävlingarna. Jag tappar Kashi mer eller mindre helt, nu var det lite mindre men tillräckligt för att det inte ska kallas fotgående i alla fall. Presentationen fick vi 8:a på med kommentaren, kort koppel, snett sitt.

Linförigheten, 0 poäng, okoncentrerad, korrigerar med koppel. Ja, vad ska jag säga…Kashi sätter sig ner och kliar sig i lugn och ro och nosar sedan vidare. Som vanligt vid språngmaschen så är hon med mig igen och vi kan i alla fall visa publiken att hon kan…om hon vill.

Läggandet på stället, 9 poäng, segt läggande.

Hopp över hinder, 9 poäng, segt avslut. Här kändes det bra! Lite ofokuserad efter landningen och höll inte riktigt positionen vilket gjorde att sättandet blev sent.

Inkallning, 5 poäng, flög upp. Det här är dagens ”att gräma sig över”. ALDRIG har hon väl rört sig ur fläcken innan inkallning men nu flyger hon plötsligt upp och ställer sig och tittar på mig. Antingen blev hon skrämd av plastbandet som blåste upp bakom henne eller så blev hon stucken av något. Inkallningen var snabb som skottet men lite lång lov innan hon kom in och satte sig fint. Varför jag grämer mig lite är för att med en normal inkallning så hade vi klarat godkänt trots att vi nollade linförigheten.

Platsliggning med störning, 8 poäng, nosar. Ja, det var det här med nosandet, det luktade väldigt gott på den här planen helt enkelt.

Helhetsintryck, 7 poäng.

En 6 e placering blev det med totalt 108 p och vi är väl med det på väg uppåt igen. Som vanligt är det som brister koncentrationen men jag är glad att vi höll oss på plan och inte bjöd på något boxerrace. Kanske nosandet beror på att hon precis har löpt? För visst måste jag få hitta på något att skylla på och löp är populärt 🙂

Nej, hennes löp har faktiskt varit helt oproblematiskt. Hon har tränat bättre än någonsin och det har inte varit några problem alls och faktiskt så var hon mycket mer fokuserad på mig än på någon annan tävling vi varit på så det går helt klart frammåt!

Igår la jag ett spår som börjar närma sig ett apellspår. Jag använde riktiga spårapporter för första gången som jag hade introducerat hemma först genom att leka lite sökövning med dem inomhus. Vi klev över alla apporter (3 st) och jag kan inte säga att hon markerade dem men jag lät henne tro det genom att berömma glatt när vi sprang på dem. Slutapporten som var lite längre var i alla fall rolig att hitta.

Om jag får återgå till mitt självförtroende så känns det väl sådär att jag planerat att starta i SBK’s lydnadsklass 1 i slutet på september. Momenten sitter ju utanför plan men där har jag inte så stor nytta av dem i tävlingssammangang. Samtidigt vet jag att träning ger färdighet och det är ju tävlingssituationen jag måste träna på. Idag är jag i alla fall nöjd med att jag inte var speciellt nervös och att jag var koncentrerad på Kashi och inte på tävlingsledaren och allt runt i kring. Kanske det även kommer att gälla Kashi i framtiden 🙂