Vi har klarat startspåret!

Matte om träning:
Jag höll på att ge upp ska jag villigt erkänna för Kashi vimsade från spåret några gånger och när ca 13 minuter hade gått vänder jag mig mot domaren och frågar om hon säger till när vi ska ge upp… Hon tiger dock som muren och jag följer Kashi som faktisk spårar bra trots sina små avstickare ibland. Helt plötsligt så stannar hon upp vid en vit diskborste som ligger halvt gömd vid en gran! Till och med Kashi som brukar ha halvsvalt intresse för spårapporter blev lika lycklig som matte när hon hittade den. Aldrig kunde jag tro att spåret skulle kännas så långt, det var bara ca 350 meter långt men det tog sin lilla tid, 14 minuter (jag tog det iof lungt innan jag släppte på henne på spåret). Domarens kommentarer i protokollet: Bra upptag, saklig och spårmedveten, arbetade intensivt, mycket duktig, en fröjd att gå med.

Jag fick verkligen blodadtand och lovade att fortsätta träna och försöka klara bronsklassen i höst! Ni som vill veta mer om SHK’s spårprov kan läsa om de här.