Vägen mot OS (typ…)

Matte om träning:
I går tränade vi för Elinor på Botkyrka BK. På vägen dit tänkte jag att jag hoppades att Kashi skulle visa sin bästa sida, men när jag tänkte ett varv till så kom jag på att det var bättre om hon visade sin värsta eftersom det är den jag behöver hjälp med. Man kan säga att hon läste mina senare tankar. Nej då, så farligt var det inte, hon kan vara värre än så :-). Men hon visade sin ”ja, ja matte jag kan göra som du vill, jag ska bara kolla lite på alla andra samtidigt” sida.

Men med konkreta tips från Elinor så ökade koncentrationen bitvis. Vi tränade mest på fritt följ och där var den största svårigheten att få mig att gå rakt fram mot ett speciellt riktmärke. Vi gjorde även momenten som ingår i Rookieklassen och man kan väl säga att om lydnadsplanen är på en öde ö någonstans så kommer vi nog lyckas rätt bra på söndag. Men någon sa att den visst skulle ligga granne med utställnigsringarna så vi får helt enkelt vänta och se :-).

Läxan är i alla fall att träna på platser med mycket störning (vi börjar på söndag med tävlingen…) och att jag ska ställa högre krav på henne. När vi tränar så tränar VI! Hon ska inte tillåtas att titta runt på allt annat. Massor med beröm när hon gör det bra, man måste vara rädd om arbetsglädjen. Ett jättebra tips vara att lägga henne ner och ha gott godis (tack Elinor för grillade kycklingen) i vardera handen som hon fick när hon tittade på mig. Först var det mest titta på godis, titta på hundarna, titta på godis, titta på hundarna osv, men så fort poletten trillade ner så var det ögonkontakt med matte och då kunde vi ta upp träningen igen med bättre fokus. Vi har ju kört det mycket hemma men då har det inte varit någon störning, konstigt att hjärnan inte tänker ett steg längre så att man använder sånt när man verkligen behöver. Men har man ingen egen hjärna så får man ha en Elinor så länge 🙂

Nu är jag extra taggad igen! Full fart framåt mot Boxer SM. Vägen dit kommer säkert bli full av skratt för det är inte lätt att hålla sig när Kashi är i farten…får bara hoppas att inte Kashis motto är ”skratta bäst som skrattar sist”…