Spåravslutning

Matte om träning:
Sista gången på nybörjarkursen i spår på SHK. Kicki och Magnus hade lagt våra spår den här gången så vi började ganska omgående efter att vi hade redovisat veckan som gått. Jag var inte precis ensam om att inte ha hunnit lägga något spår efter långspåret tidigare i veckan. Vi var alla ganska nöjda på alla sätt efter den dagen!

Min plan inför vårt spår var att verkligen ta det lugnt i början och inte hasta iväg i starten. När vi kom fram till vår början så började några hundar skälla inte så långt därifrån. Eftersom vi har gått några halvdåliga spår tidigare pga div störningar så kändes det lite surt, men Kashi släppte snabbt fokus på hundarna. Jag kastade ut linan, selade på, tog av kopplet…och vovven travade iväg. Snabbt kallade jag in och fäste den här gången linan i selen också..

Vi gjorde som vanligt ett sidopåsläpp och Kashi tog några steg åt fel håll och riktningsbestämde innan hon sög tag i linan och började spåra. För suger tag kan man verkligen säga att hon gör. Man känner direkt när hon tappar och då gäller det att släppa efter på linan så att hon kan ringa och ta upp spåret igen. Det var just vid ett sånt här tapp som hon fick upp en hiskelig fart genom en grandunge på väg till spåret och jag klämde mig igenom så snabbt jag kunde och lyckades bränna mig på linan i handen. Magnus som gick med som observatör var tvungen att att tala om att han faktiskt inte hade lagt spåret så där taskigt :-). Nåja, jag lärde mig att man skulle ha handskar i alla fall. Mitt i spåret började det plötsligt smälla, den enda som hajjade till var nog jag. Vi gick nämligen alldeles bredvid en skyttebana men det var inget som Kashi regagerade på det minsta trots att de sköt en 5-6 skott. Hon hade fullt upp med att spåra, fullt upp hade även jag med att hänga med och trots att det bara var ett rakt sk Startspår på ca 400 m så var jag så trött att min hjärna inte ens reagerade på att Kashi fortsatte förbi slutapporten som låg helt öppet. Det tog några meter innan Magnus sa att nu fick jag nog ta och bromsa upp henne lite. Jag stannade och då vände hon och upptäckte apporten som bestod av ett hundben och ett jättefint diplom.

När vi kom tillbaka så gick vi igenom våra spår och alla var nöjda och Kicki och Magnus tyckte att vi hade utvecklats så mycket. Vi grillade lite korv och fast samtalsämnet mest rörde sig kring Schlager-EM så hann vi planera för en fortsättning till hösten, men innan det så ska vi klara ett Startprov via SHK. Nu gäller det bara att fortsätta träna och lägga in lite mer svårigheter som längre liggtid, vinklar, trassel och terrängbyten. Det jag skulle träna på speciellt vara markeringen av apporterna.

Tack Magnus och Kicki för den här kursen! Här finns lite bilder från vår trevliga avslutning.