Konsten att inte ge upp

Matte om träning:
Det har inte blivit så mycket skriva på några dagar men det har varit fullt med träning och annat skoj. Vår nya kamera, får jobba flitigt och några av bilderna finns under galleriet under rubriken ”majbus”. Jobba flitigt gör Kashi också när vi tränar lydnad och spår hemma. Hon är väldigt duktig och gör de flesta momenten med hjälp av lite köttbullslängtan. Det vi måste jobba vidare med är att träna längre innan belöningen kommer och fortsätta med störningsträning. Spårkursen gick åt fanders i helgen. Mycket var mitt fel med en slarvig start men sen hade vi otur att en annan gick sitt spår bara en liten bit ifrån så den hunden störde.  Så dålig start gjorde att vi inte ens hittade den första vinkeln och när hon med lite hjälp började spåra mot slutet så såg hon ”slutapporten” som för dagen var en människa. Det var lite läskigt så då var hon tvungen att ”buffa” lite mot den konstiga personen som satt och tryckte i skogen. Då valde jag att släppa fram henne så hon fick rusa fram och hälsa i stället. Så något spår kan vi nte tala om den gången. Dagen efter åkte jag tillbaka till samma skog och efter en lång promenad så gick hon ett spår med två vinklar helt klockrent!

Lydnad har vi tränat hemma och det har också gått jättebra så taggade till tusan så åkte vi till tävlingslydnadskursen i går. Första momentet ”hälsning” gick ju bra på så sätt att hon inte brydde sig om ”domaren” som skulle hälsa men hon brydde sig inte heller om mig på något sätt utan satt bara och stirrade på de andra hundarna. Smått irriterande när man får noll kontakt med sin hund. Det går ju verkligen inte att göra något alls då när hon inte lyssnar på något kommando! Kändes tröstlöst i början men det blev bättre. Vi tränade mycket på störningar. Bland annat på att hon skulle ligga ned och jag lämnade henne, därefter kom ”domaren” och gick några varv runt henne och provocerade henne lite genom att sträcka fram handen mot henne osv. Kashi var jätteduktig och låg kvar så fint. Imponerande av henne :-). Sen tränade vi mycket linförighet.

När jag kom hem så funderade jag lite över varför jag kände mig så missnöjd över träningsdagen. För när jag tänkte efter så kom jag fram till hur mycket hon faktiskt har utvecklats. Jag kan ju faktiskt ha henne okopplad bland andra tränande hundar och hon stannar hos mig. Att hon inte är lika fokuserad på mig HELA tiden är ju inte så konstigt. Men jag vill ju så gärna att alla ska se hur duktig hon är så som hon är hemma :-). Men,men träning ger färdighet, det gäller bara att inte ge upp när det känns tröstlöst.