En löptik i huset

Matte om träning:
Sådär ja! Nu behöver man inte undra längre om det ökade kissningarna, kelsuget, ”dövheten” och svullnaden kanske är löp på G. Små blodpölar i hallen när man kommer hem är ett tecken säkert som något. Lilltjejen har alltså börjat löpa. Jag vet att jag säkert kommer muttra om det i framtiden men just idag känner jag mig nästan lite stolt :-).

Nu har jag i och för sig skyllt på ett eventuellt kommande löp ganska länge för att förklara bort varför Kashi ibland har varit koncentrerad på allt annat än mig i vissa situationer… och vi har legat ganska lågt med träning under december-januari av olika anledningar. I förrgår tog jag fram apporten för första gången sedan avslutningen på lydnadskursen i början på december.  Jag bestämde mig för att klicka för gripande när den låg på golvet. Det gick SÅ bra att få till gripandet men jag gjorde det bara 3-4 gånger och sen plockade jag bort den roliga apporten igen.

Jag kollade av snabba läggande och ställande under gång också och det gick bra. Ståkommandot kommer vi snart ha nytta av igen då vi ska på ÖLO’s inofficiella utställning i Sollentuna den 26 januari.  Jag har inhandlat en snakekedja och ett nytt utställningskoppel för nu har hon definitivt vuxit ur sin valpkedja. Förhoppningsvis kommer dem bli välanvända i år för jag har gått med i SKK så då har vi lite fler utställningar att välja mellan.

Annars så börjar jag bli väldigt träningssugen och letar efter aktiviter för fullt men det mesta verkar komma igång till våren. Vi behöver verkligen ta oss till brukshundklubben snart igen för det är ju helt klart roligare att träna med andra och vara med i ett sammanhang. Man blir lite isolerad så här på landet. Nåja, vi får väl ta det lite lugnt nu tills Kashi har löpt klart och kanske ägna åt oss lite spår i stället.