Det finns visst fler som är kaxiga

cimg7733.jpgJag träffade världens kaxigaste lillgrabb igår. Han hette Johan och var en tollare/Wachtel/gråhund…tror jag. Han skröt över att han skulle bli en fin jakthund när han blev stor och frågade vad jag skulle bli. Jag är en brukshund sa jag stolt (fast jag har ingen aning om vad det är för något). Han var knappt torr bakom öronen men ändå skulle han gorma och bestämma över mig! Ok, att det var hemma hos honom och han hade sin mamma i närheten men ändå. Nåja, vi tumlade runt och lekte i alla fall och jag var lite extra försiktig eftersom han var så liten. Hans mamma ville inte leka med mig, hon bara morrade och höll på med sina egna pinnar. Jag lät henne vara då…Vad är det med alla surtanter nuförtiden?

På gården fanns schäfertjejen Essi också, henne var det drag i, jag tyckte att det var tryggast att gömma mig under en hästtransport så hon inte kunde puffa omkring på mig hur som helst. Fast jag kunde ju inte låta bli att springa ut och retas med henne lite imellanåt.

Jag fick nosa på en stor häst också, nu förstår jag varför matte luktar så konstigt ibland. Hon brukar nog också springa och nosa på hästar!

Innan vi kom hem till Johan så var vi på sån där miljöträning igen som matte kallar det. Jag fattar inte vad det är för något men det brukar alltid innebära att alla andra sitter och smaskar på något gott. I går åt de glass och jag fick sitta och titta på alla folk och hundar som gick förbi. Fast jag fick faktiskt hälsa på en! Matte träffade en gammal kompis och hon hade två hundar med sig, en Schäfer som bara fnös åt mig och så en liten en som hade bott i Spanien. Den hälsade jag på lite men sen fick vi sitta fin och titta på varandra medans mattarna pratade och smaskade glass.

Det finns några bilder på mig och Johan i galleriet.

Annonser